Talisman har genom åren varit som saltgurkan till pannbiffen. Under många år var Talisman ett substitut för mig när folk inte var sugna på rollspel. Då drog man fram Talisman med alla dess expansioner, och det var många. Jag själv ägde version 2 av spelet. Samma version som Äventyrsspel gav ut. Jag älskade mitt spel. Jag hade alla expansioner och många husregler. Jag skapade till och med äventyrskampanjer baserade på Talismans spelvärld när vi spelade Drakar och Demoner. Med åren så glömdes Talisman bort. Spelmekaniken kändes omodern och allt för slumpartad, men varje gång jag såg mina lådor så kom suget. Så när min vän kontaktade mig och erbjöd en skön Talismnakväll så var jag såklart där.
Version 4 ser annorlunda ut. Ok, grundkonceptet är det samma. 2 yttre regioner och 1 inre. Det går ut på exakt samma sak som tidigare; samla på dig magiska prylar, banka monster, bli bättre, hitta en Talisman och ta över härskarkronan och varva spelet. Spelplanen är snygg. Tydlig och det känns fortfarande Talisman, men jag saknar Gary Chalks illustrationer. Reglerna satt i ryggmärgen och de små förändringar man infört var lätta och påverkar inte grundmekaniken särskilt mycket.
Det är kanske just det som fick mig att förstå varför vi inte spelar spelet så ofta längre. Det är segt. Vi var 5 spelare och när det inte är din tur så sitter man bara och rullar tummarna. Spelet är roligt när du får slå tärningen, dra ditt kort och eventuellt konfrontera farorna, men annars sitter man bara och gäspar. Spelet har ingen interaktion spelarna mellan, visst du kan gå in i en annan spelares ruta och ge dig på honom eller henne. Men det handlar bara om ett tärningsslag. Jag saknar samarbetet och interaktionen spelarna mellan. Allianser, karaktärsförmågor som man kan användas när det inte är din tur, exempelvis att buffa eller debuffa motspelare, extra quests som har med de andra spelarna att göra osv. Så som spelet är konstruerat just nu så handlar det om x antal äventyrare som kutar omkring i en värld utan att ha kännedom om varandra. Sen att spelet är till 100% slumpartat gör det hela inte mycket bättre. Bristen på interaktionen spelare mellan och slumpmekaniken känns gammalt och tråkigt.Dock så fanns det vissa ljuspunkter. Döden har en ny och viktig roll i nya Talisman. Som en egen figur på spelplanen. När en spelare slår en 1:a på tärningen som sin förflyttning så får Döden röra på sig. Efter att spelaren avslutat sin runda så ska spelaren slå en tärning och avgöra hur många steg döden ska gå. Avslutar döden sin förflyttning på en annan spelares ruta så ska den spelaren slå en tärning, vilket kan innebära att man dör rakt av. Givetvis kan det ske positiva saker men också klassiker som att stå över en runda osv. Döden kan givetvis inte dödas utan finns där under hela spelomgången. Kaoset som Döden för med sig var intressant men tyvärr så var det också på den aktiva spelarens omgång som döden eventuellt agerade, på den aktiva spelarens kommando. Här skulle man kunna låta mekaniken ge andra spelarna möjligheten att få påverka/styra döden, exempelvis genom att offra ett eget liv eller någon annan resurs. Då skulle man som spelare känna sig mer aktiv.
Såhär behandlade döden mig...
Vi spelade också med Dungeon-expansionen. Jag var själv aldrig där inne, men de som traskade ner fick uppleva riktigt ruskiga faror, precis som i de tidigare versionerna så är Dungeon-expansionen en orgie i faror.
Min slutgiltiga dom är att spelet fortfarande känns föråldrat och ganska tråkigt, men dess nostalgiska värde förhöjer upplevelsen rejält. Synd att Fantasy Flight inte vågade att revidera reglerna mer.
Talisman får 3 Talismaner av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar