Bland Guacamole, nachochips och svekfulla kuppmakare.

  Att vinna genom att luras, ljuga, förtala och bete sig som ett svin är ju inget man vanligtvis gör i det typiska brädspelet, men i Junta så uppmanas du att uppföra dig riktigt, riktigt illa. Ändå är det inte säkert att du vinner. Det är just dessa ingredienser som gör Junta så spännande och roligt. Det är därför Junta än idag känns fräscht och är ett spel som många kan avnjuta, under rätta förutsättning förstås.
  För några veckor sedan bestämde jag mig för att ha en Juntakväll, ett spel som följt mig sedan tidig ungdom och varit ett glädjeämne för mig och mina nördiga kamrater. Vi blev många spelare, alla roller kunde fyllas ut och jag hade förberett med nachochips, sköna röror, en bra spellista med bra mexikanarmusik och tequila. Spelgänget bestod av:

1. Nördar som hade spelat spelet tidigare. 
2. Nördar som aldrig testat på Junta 
3. Ickenördar som gillar brädspel men inte testat Junta.
4. Ickenördar som inte spelar "spel" överhuvud taget. En salig blandning alltså.

  Många spelare och nytt spel för de flesta ställde höga krav på mig så jag bestämde mig tidigt för att förklara varje Turn för sig. Jag ville inte bombardera spelare med massor med regler som de inte har någon direkt relation eller nytta av. Vid första presidentvalet så upptäcker jag plötsligt att spelet direkt väckte svinet inom varje spelare. Snabbt började spelarna smida ränker, bilda allianser och hota varandra. Vallöften om pengar och rikedomar haglande bland och mellan spelarna. Jag visste vid den punkten att det skulle bli ett bra spelmöte.

  Presidenten valdes och vi gick till nästa punkt i spelet. Spelarna började folk försöka lönnmörda varandra, snabbt skiftades positionerna och det var nära på att bli kupp redan vid första omgången. När det blev dags för nyval så bildades det två block bland spelarna. Presidenttrogna och de som ville störta den sittande regeringen. Här passade jag på att vända kappa efter vinden. Jag visste att den rådande presidenten var stark, han visste också att jag som spelare är en maktfaktor man vill ha med sig, dessutom hade den rådande presidenten gett mig "gåvor" i smyg och smörjt mitt krås. Så när oppositionen räknade med mina röster så lade jag mina student och universitetslektorsröster på sittande presidenten. Oppositionen krossades och de hade inget annat val än att initiera en kupp. Kriget var över Republica de los Bananas, soldater marscherade mot presidentpalatset.

  Här gällde det för mig som deltagare och "spelledare" att förklara kuppreglerna. Dock hade alla fått i sig en del tequila så jag missade en del detaljer krig kuppmekaniken, spelkortens betydelse och andra mindre detaljer. Men det sket folk i. Alla hade roligt. När vi gick från den sociala delen av spelet till den mer spelmekaniskt styrda delen var jag rädd för att ickenördarna skulle såsa till. Men icke! Oppositionen som faktiskt bestod av ickenördarna ville se blod flyta. De var fast övertygade att överraskningsattackerna mot presidenttrupperna skulle omkullkasta regeringen och tvinga presidenten till exil. Dock räknade de fortfarande med mitt stöd, även om jag röstade på sittande presidenten så gjorde jag det med argumenten om att jag ville ha ordning och reda [jag ville inte initiera kuppmekaniken då jag var rädd att den delen av spelet inte skulle uppskattas].

  Kriget var igång och när det var min tur så valde jag att krossa kuppmakarna med mina bombmattor och lät fallskärmstrupper undsätta presidenten i palatset. Kuppmakarna misslyckades. Mitt svek mot dom skulle dock bli en dyrköpt historia. Även om Presidenten gav mig posten som Säkerhetsminister och samtidigt arkebuserade kuppmakarna så blev jag snart lönnmördad och missade i "ruset" att göra större insättning pengar på mitt konto. Jag var förlorad...

  Spelet drog iväg och klockan var mycket så vi avslutade innan hela pengahögen delats ut och det slutade med förlust för min del, men spelmötet var såpass lyckat att jag var oerhört nöjd.

  Kortfattat om spelet: Junta visar sig en än gång fungera bra som ett socialt spel med olika typer av spelare och individer. Jag vet inte om det är så att jag umgås med bara bra folk, men alla deltagare gick verkligen in för spelet och det blev en del riktig roligt "rollspelande" från deltagare som jag inte ens trodde skulle fördjupa sig alls i spelet. Största problemet med Junta är att det tar lång tid, vi spelade i 4 timmar och hade kommit halvvägs. Dock så gick mycket tid åt regelförklaringar mellan alla Turns, men det var ju ofrånkomligt. Det spelade dock ingen roll, alla hade roligt och skratten haglade bland nachochipsen och guacamolen och tequilan flödade...

Junta får 4 sombreros av 5.