Hur är det bakom spelledarskärmen egentligen? Ensamt, isolerat, utsatt? Ibland har jag hört att folk känner så, men inte jag. Det är bakom spelledarskärmen jag känner att jag lever. Det är bakom spelledarskärmen jag får den respekt jag förtjänar, som allsmäktig, rättvis och samtidigt snabb med att bombardera spelare med faror och hot om död och förintelse. Spelare som moppsar upp sig kommer också få uthärda massiva attacker och snabbt ångra sitt utspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar